Le perspektiv

I fredags firade jag och mina classmates att vi är färdiga med Ekonomisk Historia 2.

Förutsatt att sista betyget blir godkänt men det förutsätter jag verkligen.

Vi har inte lyckats ta en enda klassöl den här terminen förrän nu så det var verkligen på tiden. Jag tog i och för sig en klassöl själv förra tentan, inte själv men utan klassen.
Klassen som är så viktig!

Det var i alla fall väldans trevligt.

Jag kom på att jag gick in i den här terminen helt slutkörd på socialt umgänge (här vill jag påpeka att jag inte har något emot mitt sociala umgänge, det har mer med mitt eget svajiga psyke att göra, mitt sociala umgänge rulez 4-ever). I fredags kom jag på att jag fått nya vänner. Fräckt!

Mötte upp en förfriskad R och bestämde oss för att bege oss hemåt, i hyfsad tid! Här får man också ta i räkningen att första ölen inmundigades klockan 16.00. Hårt liv.

På tunnelbanestation Slussen a.k.a händelsernas centrum är det två hemlösa män som slåss. Eller rättare sagt, den ena slåss med den andra som försöker värja sig. Folk stirrar. R går efter männen, det är lite oklart vad som händer här men jag tror R;s uppmärksammande och rop gjorde att den våldsamma mannen stack iväg.

Kvar sitter man nummer 2 med blodet forsande ned för näsan.

Vad hände?

Våldsamme mannen var våldsam för att han försökte sno man nummer 2:s väska.

Som innehöll typ några kläder och en mössa. Lite tidningar.

Jag gick upp i spärren och bad om papper vilket den snälle spärrvakten gav mig utan att blinka. Vi satt med man nummer 2 ett tag. Näsblodet slutade rinna. R frågar om han har någonstans att ta vägen. Jo, han ska till Medborgarplatsen där han har några kompisar. Vi frågar om han är okej. Ja, säger han och tackar för visade empati och för pappret. R och jag knallar hemåt.

På den korta och kalla promenaden mellan Slussen och hemmet vid Vitan så känner jag mig dels ledsen för att vi lever i ett samhälle där vissa behöver slåss om en påse kläder, där ett par varma vantar kan vara så pass mycket värt att man fysiskt ger sig på någon.

Dels känner jag mig oerhört tacksam och glad att jag har en lägenhet att gå till, med en varm säng.

Jag tänker på männen på Slussen och undrar vart de ska sova i natt. Jag tänker på alla som bara stod och glodde. Jag reflekterar över min egen första reaktion vilken var flykt. Jag tänker på att jag är imponerad över R:s civilkurage.

Nyligen kom en rapport från Socialstyrelsen angående hemlöshet. I Sverige lever i dag 34 000 människor som inte har en fast bostad. Det är inte okej.