Jag älskar mitt jobb.

Jag vet att det är jävligt inne att gnälla på vården. Det är egentligen rätt tråkigt. Det här inlägget är skrivet enbart för att jag måste avreagera mig och för att ingen är online på facebookchatten :P Så om ni inte ids orka läsa om vårdcentralen jag går till sluta läs nu.

Jag ringde min vårdcentral. Har fått massa psoriasisprickar igen och tydligen har mitt recept gått ut. Jag har försökt förnya mina recept på Internet då jag helst undviker potentiell mänsklig kontakt med vårdcentralen.

Det händer inte ett jota. Antagligen för att jag har flyttat och därmed också blivit hänvisad till Åsö Vårdcentral. Jag gissar att jag måste visa upp mig.

Anyway. Åsö har inte direkt imponerat på mig.

Jag brukar inte gå till vårdcentralen så ofta om det inte är absolut nödvändigt. För det första är det ett av de mest deppiga ställen man kan uppehålla sig på. För det andra märks det så tydligt hur trött personalen är. Jag kan ha viss förståelse.

Dock hatar jag att känna mig som att jag är i vägen och stör. Vilket jag ofta gör.

Sist jag var på vårdcentralen var i november då jag hade varit sjuk i över en vecka. Feber och hosta som aldrig gav sig. Mamma insisterade hårt på att jag skulle ringa vårdcentralen och till slut gav jag mig. Pratade med en episkt sur sköterska men fick en tid.

Gick upp, hasade mig dit för att få veta att min läkare var sjuk. Åh den ironin. Att en läkare kan bli sjuk har jag full förståelse för. De är inga supermänniskor (eller är dem?). Däremot är de som sitter i receptionen så totalt handlingsförlamade. En av dem sitter och knappar lite på måfå på datorn och ba "öööhhh ummm öhhhh oj då" och den andra sprang runt i bakgrunden.

Till slut tröttnar jag och meddelar att jag går hem. "öööh du kan ju komma på drop in om tre timmar, jag kan ta betalt så länge" säger handlingsförlamad. Nej tack.

Blev bättre av mig själv för övrigt.

Nu skulle jag ringa för att fråga om jag måste masa mig dit för att få ut mediciner jag använt i typ 12 år. Jag tror det något otydliga svaret var jag för jag fick en tid på torsdag kl 8. Hos en vikarierande läkare, påpekade den även här episkt sura sköterskan.

Alltså det är inte grejen att jag måste gå dit och att någon måste kolla på mig och konstatera att jag är prickig. Det är säkert en regel de måste följa. Det har jag full förståelse för. Men vad är grejen med att vara så jävla sur och otrevlig?!

Sjuuuukt otydlig och sur. Ställde massa konstiga frågor. Hon ba "Ja och så kan du ta med dig dina läkemedel för du vet väl vad dem heter?" varav jag svarar att om jag hade haft mina läkemedel hemma hade jag inte ringt, jag ringer för att jag vill ha nya. "Ja, det vet jag väl" fräser hon, "jag menade att du vet väl vad dem HETER, det var det jag menade" Ja, det vet jag din apkärring. Blev så jävla sur så jag bara fräste TACK DÅ tillbaka och la på.

Jag saknar ibland Sollentuna. Av olika anledningar. En av dem min förra läkare som var så go och mild. Och trevlig.

SÅ. Nu var jag klar med det.

Ha en fin dag!