Fittåret 2012

Min kära syster och hennes finfina kamrat har haft för vanan att sätta ett tema på varje år. Typ "Nu jävlar -året" eller "Glamour -året. Detta har de gjort i X antal år nu. I år har de varit riktigt kloka och valt detta år till Fitt-året 2012. Jag är då verkligen inte sen att haka på. Det är på tiden. Jag känner mig glad och peppad. Fittan i fronten hela året! Innan jag börjar fokusera på hur man ska verka för att fittan ska få ta mer plats måste jag få raljera lite, avreagera mig mot senaste dygnets händelser.

Det finns ju dem som menar att det här med feminism är bra och fint fast bara om man säger ordet, eller vänta nu, kan vi inte använda jämlikhet istället för det låter inte lika hårt och seriöst? Jämlikhet, hurra det låter fint och lagom betryggande tycker man. Det är något vi kan säga istället för något vi kan göra. Visst ska det vara J Ä M L I K T? Jämliiiiiiikt.

Problemet är att när man fastställer att det bör (notera bör) vara jämlikt så nöjer man sig ofta med det, nu har vi sagt att det är så och sen så kan vi fortsätta i samma tempo som vi alltid har gjort. Det handlar inte om det, det spelar ingen roll vad vi sätter för ord så länge ingenting händer.

För mig handlar det mycket om att ständigt belysa händelser då jag tycker den här trista och begränsande könsuppdelningen smyger sig in. I vad folk säger, i vad vi tar för givet, i möten... För könskodade handlingar och mönster är så djupt programmerade i oss att vi ständigt måste våga ifrågasätta, inte bara oss själva utan också varandra.

Exempel: Igår såg jag på Nyheterna. Där visades ett inslag om den nya Hamilton filmen - I nationens tjänst. Förutom att Hamilton känns sjukt mossigt så berättade regissören att hon hade gjort den nya filmen mer tillgänglig för den kvinnliga publiken.

Detta genom att låta Hamilton flörta mer, knulla mer och springa runt i badlakan med magrutor. Hamilton spelas då av n vältränad Mikael Persbrandt som stört nog har fått stämpeln som "sexig" (vad är det för fel på folk). Persbrandt själv sitter i inslaget och säger "man är ju lite av en pinupa" vilket ger skratt. Själv vill jag bara köra en rostig spik genom örat.

Att göra tillgängligt för kvinnor = man i badlakan, sex. Låt mig tillägga sex där fokus är på mannen (jag lovar). Manligt = skjuta terrorister, säga fyndiga repliker strax innan man dödar någon, spänning, explosioner. Jag kände mig grovt förolämpad på alla plan. Jag kan betala för att Persbrandt ska klä på sig. Faktiskt. Jag skulle också vilja att jag slapp höra vad jag ska tycka överallt eller vad jag ska gilla baserat på mitt kön.

Jag såg Mona Sahlin på TV häromdagen. Hon pratade om något som låg henne varmt om hjärtat. Nämligen att vi i Sverige, Landet Lagom, har så mycket roller som begränsar oss. Mallar som vi har stöpt för vad som är acceptabelt beteende beroende på vilken roll du tilldelats. Sahlin menar att detta begränsar människor. Jag kan inte annat än hålla med. Jag tycker det var så fint sagt. Vi är så rädda, vi vill springa och gömma oss i det som var för att det känns tryggt och bekant. Trots att vi inte mår bra, trots att vi inte vågar förverkliga våra drömmar.

Ord räcker inte till. Definitioner av begrepp räcker inte till.Fram för handling!